Uppbindning med halsrem

Varga kom in i en period där hon kom på att hon kunde ta spjärn bakåt när hon stod uppbunden hemma. Tog hon spjärn riktigt ordentligt så kom hon loss och sprang stolt och visa upp sig på gården. Det påminde mig om en envis ponny jag lärde känna en  gång för längesedan. Ägaren till denna var en erfaren hästkarl och han lärde mig en väldigt användbar metod, nämligen att komplettera grimman med en halsring. Om man binder upp hästen på stallgången så drar man kedjorna genom understa ringen på grimman och avslutar med att sätta den i ringen på halsremmen.  Man använder sig av både hängslen och livrrem som de så vackert heter.  Det blir ett tydligare motstånd och som oftast förhindrar hästen att komma loss. Den där ponnyn var halvvild och försökte sig på alla möjliga lösningar men lyckades inte annat än att till slut ge upp och lärde sig att gilla läget. Så ja tänkte att det inte skulle skada att testa.  Så jag åkte iväg till grannården för att köpa halsring. Väl hemma, på med grimma och halsring och så var det bara att vänta och hoppas att hon återskapar situationen, vilket inte dröjde särskilt länge.Hon testade bakåt. framåt , bakåt igen och sen stod hon som ett ljus. Lät henne stå så ett bra tag medans jag passade på att mocka  mm. Hon stod och sov på uppbindingsplatsen och det var lite dit jag ville komma. Att hon skulle inse att de var lönlöst att göra något annat än att bara acceptera situationen. Nu står hon nästan varje dag på uppbindningsplatsen medans jag borstar och pysslar om henne. Hon brukar också få sin luserngröt där så att hon påsåvis förknippar den där "tråkiga" uppgiften med något positivt också.  Jag kommer att fortsätta att köra på med grimma och halsrem tills vidare. Hellre lite för länge än för kort tid så hon inte hamnar tillbaks i gamla mönster.