Ponnytiden!

Fick se en massa gamla bilder på min första häst. Min älskade Newforestponny Max.  Jag minns att jag var 12 år när jag fick honom av mina föräldrar.  Han har lärt mig massor  och jag har honom att tacka för mycket.  En snällare ponny fick man leta efter. Så trygg och så snäll.  En klippa!

Han fick utstå mycker bus, upptåg och även ibland oförstånd som man som ung tonåring kunde få för sig ;-)  Som ni ser på bilden så rids det utan hjälm , förmodligen för att jag tyckte det var aningen fegt att ha hjälm.  Ja man har nog inte varit den vettigaste tonåringen på jorden. Men kul har vi haft, hela vägen!  Han var snäll i alla lägen och vi har haft så otroligt roligt tillsammans. Det är Lina som longerar och hunden Zita vallar oss samtidigt ;-) ,  tycker att det ser ut som att vi longerar med vattenslang men jag hoppas inte att det är det vi gör...

Här nedan provas det solglasögon... 

 Zita skulle givetvis också upp på ryggen...

Behöver nog inte säga att ponnyn Max sov gott om nätterna, med tanke på all aktivitet han fick delta i :-) Tänk om man kunde vara lika effektiv och ha lika bra diciplin idag som då med att ut och rida?  På den tiden fick man ju nästan panik om man inte vart i stallet på en hel dag! 

Jag hälsade på honom för 3 år sedan och då hade han det väldigt bra och var lika välvårdad som alltid. Kändes bra.  Jag har tappat bort namn och nummer till ägaren så jag undrar ibland om han fortfarande finns kvar i livet, men gör han det så är han 21 år gammal <3 

Världens bästa ponny iallefall!