Varför hästar?

Jag började rida när jag var 6 år gammal. Började då på  ridskolan Nääs Ryttarföreingen. Jag tyckte det var roligt med en gång men var också en riktig räddhare som började gråta om det gick för fort. Ridskolehästen Marabou började att galoppera med mig och jag blev såklart livrädd och började att ropa efter mamma av någon underlig anledning. Vad nu hon skulle göra som är livrädd för hästar.  Hästar som fick mig trygg var bland annat en liten b-ponny valack som hette Boogie han var väldigt snäll och gjorde som jag bad honom.  En svart halvröten shetlandsponny som hette Julia var också helt underbar, så underbart snäll att jag ville ha henne varje gång. Hon var gammal och världsvan och jag tror man skulle kunna släppa in henne utan ryttare och hon hade gjort lektionen på egen hand. När jag slutade på ridskolan hade jag olika medryttarhästar Solis var min första. En pigg fjording. Henne träffa jag i samband med att jag träffade min kompis Anna och på det hållet fortsatta det.  Anna och hennes syster skaffade en welshponny som hette Mr Tagil och kallades för Taggen. Minns honom som en väldigt söt men också lite opålitlig ponny som skrämde mig många gånger. Men söt det var han ;-) Minns att han skenade på motorvägen en gång för min kompis Anna.  Därefter hade vi en medryttarhäst ihop som hette Laila. Ett gotlandsruss som var helt fantastiskt lugn och snäll.

Har även hunnit rida några terminer på Toleryds ridskola och även Tölt i Väst som det hette då på den tiden, som var en ridskola med bara islandshästar.

Jag hade turen att lära känna en hästbonde/handlare som lät mig rida flertalet olika hästar och där utvecklades jag massor och lärde mig otroligt mycket.

Jag har haft turen att ha föräldrar som har uppmuntrat och stöttat mitt hästintresse och när jag var 12 år gammal fick jag min första egna häst. En Newforestponny som hette Max. Han va ca 3,5-4 år när jag fick honom. Vi lärde varandra allt ihop. Han var unghäst och jag hade stora möjligheter att utbilda både honom  och mig själv vidare och vilket jag också gjorde. Han fick mig till den trygga och orädda ryttare som jag är idag. Jag växte till slut ur honom och lånade ut honom på foder och sedan sålde jag honom. Jag hälsade på honom för några år sedan och han fick ett jättebra hem hos en vuxen tjej som var kort nog att rida ponny.

Min andra häst hette Lillan och var ett svenskt halvblod som var av lite mer kalibier och motor än min första ponny Max.  Jag ville sedan ha mer och mer avancerade hästar och på den vägen har det fortsatt.  

Jag har hunnit bli 28 år gammal och har hunnit rida in flertalet hästar, hjälpt till med sk problemhästar och senare insett att det är unghästutbildning som jag brinner allra mest för. Att kunna forma hästen från början. Att hålla på med unghästar är otroligt utvecklande och utvecklingspotentialen är oändlig.

 Något annat som jag ägnar en hel del tid åt är lastträning som jag kommer att ägna ett eget inlägg till  längre fram. Körning och framförallt utställning är något som både jag och Peter fått ett brinnande intresse för. Utställningsvärlden är ett helt annat kapitel av hästvärlden och är så otroligt rolig och intressant.