Jonnas fölning

Jonnas fölning var den första någonsin för oss. Vi bestämde oss tidigt att vara ordentligt pålästa. Så under ungefär 11 månader så  pluggade vi på om fölningen. Vi köpte en bok som heter "Att bli med föl"  Förutom den så letade jag upp en massa information på nätet. Samt  så hade jag förmånen att komma i kontakt med en kvinna som  jobbar på en stor hästklinik. Hon lärde oss hur vi skulle lägga upp det hela. Vad som var normalt. Vad som kunde indikera på att vara en varningsklocka. Hon lärde oss att arbeta förebyggande under en fölning. Utöver sitt arbete på klinik så jobbade hon med övervakning  av travston som skulle föla. Där hon även assisterade ston vid fölningar. Så det var verkligen en guldgruva att komma i kontakt med henne.

 Därefter när vi hade mer kött på benen så  började vi att granska  flertalet fölningar på youtube.  Det var nu relativt lätt för oss att se vilka fölningar som såg ut att gå  "rätt till" och inte. Kunskap är makt = Trygghet. Vi hade nu kommit till den insikten att går det fel nu trots hur väl förberedda vi är då går det fel på grund av naturens krafter och dom kan vi inte styra över hur gärna vi än skulle vilja. 

Det blev ju att man inspekterade  juvren ganska mycket inför  fölningen för att se om dom kan skvallra om fölningen är nära förestående. Vi fotade dom och skrev upp vilka dygn hon var på osv.  Dom fyllde upp relativt långsamt och såg inte ut som andra stons som var på samma tid i dräktigheten. Dom gjorde faktiskt inte det någon gång utan fyllde upp resterande storlek först efter fölningen. Så vissa ston fölar med underutvecklat juver. Just därför så blir man  förskräckt när man läser på vissa forum där stoägare lägger upp bilder och folk kommenterar: "Det är inte dags ännu "  " Hon är långt ifrån klar, du kan sova lungt" osv! Farligt och ansvarslöst enligt min mening.  Tror man ska vara väldigt ödmjuk kring just juver och aldrig glömma att alla ston är olika. Flera ston fölar med underutvecklat juver har jag fått lära mig av andra och nu även av Jonna. 

På bilden nedan så är Jonna dräktig på dygn 346 detta utseendet hade hennes juver länge.

På andra bilden här nedan visar hur juvren såg ut  dagen innan fölning. Ändrat sig en hel del. Många menar att skåran ska bort i mitten men den försvann aldrig på Jonna förrän efter fölet var ute. Först då fyllde hon  upp resten. Många menar också att juvren ska peka ännu mera utåt åt varsitt håll. Men det finns ingen som helst regel på hur dom ska se ut. Så som jag nämde innan, kolla på andra tecken också och inte bara juvren för då finns det risk att man missar fölningen. 

Jonna hade gråblaskig mjölk i juvren på morgonen dygn 357 innan hon släpptes ut i hagen. Även om vi visste att vissa ston kan föla på dagen så var vi ändå  inkörda på att hon skulle föla på natten vilket inte alls stämde förstås eftersom hon fölade samma kväll fast ute i hagen. Ingen big deal, men jag hade föredragit att hon föla inne där jag gjort så fint ;-)  Så hedanefter om vi märker liknande symtom i framtiden kommer vi nog  att låta henne vara kvar inne med endast tillgång till rasthagen. Så känns det nu. Men det beror ju lite på vilken hage dom går i så man kanske hinner ändra sig tills dess. Mycket beror ju på vädret och sedan så kan det ju faktiskt vara så att just Jonna föredrar att föla ute. 

Under hela dagen så vandrade hon mycket. Rask takt och mot bestämda mål. Snett igenom osv, Det var precis som om det satt en ryttare på och drev på henne i en rask skritt och som styrde henne mot olika punkter. Så beslutsam var hon.  Jag tänkte att det var förvärkar. Men vid nästa tillsyn så insåg jag att det var öppningsstadiet för jag hade missat vattnet som måste ha gått minutrarna innan. Nu blottades nämligen fostersäcken.

 Sprang in och hämtade fölningslådan och gick raka vägen ut i hagen. Hann inte tvätta av mig om varken händer eller armar eftersom fölningen pågick nu. Jag ser ett framben sticka ut. Jag går in och känner efter att allt ligger rätt eftersom att om det hade varit ett felläge hade man behövt korrigera då och inte avvakta tills det är försent.  Allt var i sin ordning. Kände den lilla mulen och det andra frambenet. Andades ut :D 

Greppade tag om båda benen och drog i takt med värkarna. Nedåt mot Jonnas hasspetsar och drog inte lika mycket i båda benen eftersom man vill underlätta för fölets bogar att komma ut på ett säkert sätt.  Tyckte det mesta satt som berget. Pröva med rep, pröva med handdukar men tyckte att jag fick bäst grepp med bara händerna. Jonna hade ett intensivt värkarbete och med ett par kraftiga krystvärkar mot slutet så var han ute på nolltid. Det hela tog ca 10 minuter från det att jag börja hjälpa till.  Hon hade troligen klarat fölningen galant även utan draghjälp men jag ville underlätta för både henne och fölet och ingen av dom behövde bli slutkörda. 

När fölet var ute så lät jag bakbenen vara kvar inne i Jonna. Han la sig i bröstläge direkt och rätade på huvudet. Jag gick iväg en bit bort för att iakta på håll. Nu var det viktigt att navelsträngen var intakt så länge som möjligt innan den brister. Just för att fölet skulle få i sig det sista blodet.  Jag tar ut bakbenen efter en liten stund och låter navelsträngen fortfarande vara intakt. Dom låg och vilade i ca 10 minuter innan Jonna reste sig  upp och navelsträngen brast.  Hon stod sedan och begrundade sitt underverk med milda ögon  <3 

 Jonna reser sig sedan upp och navelsträngen brister. Då hagen inte var i anslutning direkt till ligghallen och nära bilvägen så kom grannen ner och hjälpte oss att lasta honom i en skottkärra full av halm så han fick färdtjänst upp till BB-avdelningen och jonna leddes upp brevid med efterbörden hängandes som vi slagit knut på för att hon inte skulle trampa på den.

 När han lastades ur skottkärran så reste han sig upp strax därpå och började snutta i luften. Vi vaskade av jonna så hon blev ren och fräsch och mjölkade ur  råmjölk till nappflaskan. Vi testade råmjölken via vår refractometer och den visade sig vara rena dunderhonungen. Tack för det!  Gul och krämig var den. 

Vi gav sedan flaskan som han glatt slurka i sig och sugreflexerna fungerade utmärkt och nu var det dags att ta det riktiga juvret. Jonna gjorde det inte lätt för honom. Hon stod inte still och bara valsade runt. Väldigt spända juver som förmodligen gjorde ganska ont. Vi blev stressade av tiden som tickade på. Råmjölken är ju som bäst dom första timmarna och livsviktig. Sedan så reduceras  mängden antikroppar drastiskt.  Det gjorde att vi fortsatte att tappa ur flaska efter flaska med hjälp av bröstpumpen. Vi ville försäkra oss om att han fick råmjölk medans den fortfarande var av bra kvalité. Veterinär kom ut och gav Jonna lugnande så att hon i ca 30 minuter stod helt slö och bara hängde med huvudet. Denna tiden gick åt till fölet att träna upp en teknik. Han lärde sig till slut efter en del svett och möda. Jonna lät  honom nu dricka för egen maskin och nappflaskan var ett minne blott ;-) Tack och lov! 

Jonna tog sin mammaroll på största allvar och även om vi mestadels iaktog dom via övervakningskameran så fanns det ju ändå en del rutiner som vi behövde utföra. Fylla vatten, fylla på foder, sköta navelsträngen osv. Hon kom in i en period där hon blev ordentligt överbeskyddande och hon blev tjurig och gjorde utfall mot oss.  Vi  pratade med en annan uppfödare som sa att det kan vara så frram tills fölbrunsten är över. Det stämde som tur var. Så fort den var över så var hon sitt vanliga jag igen.

1 dygn gammal Alfavill

  Detta var nog det mest stressande för oss i hela processen. Att Jonna inte stod still och att vi blev tvungna att få ut veterinär. Men det gjorde gott med en dos lugnande så att han fick möjlighet att träna upp sig. Veterinären passade också på att ta ett blodprov på fölet, en så kallad foalcheck som visar antalet antikroppar. Allt såg bra ut och provet följdes även upp dagen efter med bra resultat. Han var fullproppad med antikroppar :D  Glömde nämna att efterbörden släppte efter ca 1 timma.  Den fotades och skickades till bättre vetande och den var tack och lov hel :D  Tyvärr har jag inte kvar bilden på varken efterbörden eller råmjölken för Peters mobil har ballat ur och han tvingades nollställa hela skiten :( 

Vi doppade navelstumpen i ett snapsglas fyllt med klorhexidin ett par gånger om dagen dom första dagarna.  Det gick trögt att bajsa och han fick verkligen anstränga sig så vi gav ett par microlax med någon timmes mellanrum första dygnet.

Första veckan så övervakade vi fölet och Jonna via övervakningskamera några gånger per dygn. Just för att set att allt fungerar som de ska. Vi tempade även fölet morgon och kväll just för att arbeta förebyggande. Visar ett föl tecken på att vara slö eller liknande så är det ofta i grevens tid att rädda dom, alltså försent.  Allt var i sin ordning hela tiden. En pigg och stark fölis <3

  Tyvärr var inte Peter hemma när det hela ägde rum. Lite snopet för han hade tyckt det vart intressant att vara med eftersom han var lika förberedd han. Förhoppningsvis blir det fölningar även nästa år! Ser verkligen fram emot det. Det var superkul alltihop! Särskilt när man var påläst. Då kunde man assistera lungt och metodiskt under fölningen utan stress och oro. Jag var nervös till och från den första tiden under dräktigheten. Vi har en nära relation till våra hästar.