Inridning Mulle

Jag vet inte riktigt om jag kan ta åt mig någon ära för Mulles inridning för han är troligen född inriden ;-)  Eller om det kan bero på att han hyser sådant stort förtroende för mig så att han av den anledningen är  coollugn med att jag sadlar honom och slänger upp både mig själv och andra på honom.  Vi har ju trotts allt umgåts nästan varje dag sedan han var 8 månader gammal så det är klart att det skapas band i mellan oss. Men jag tror att han är såpass trygg i sig själv så att det är därför som det går så bra som det gör.

Det började med att jag promenerade med honom när han hade sadel på sig, sedan longera jag honom med sadel, sedan började jag hänga på honom och sedan satt jag upp.  Till en början med någon som ledde vid huvudet och sedan var det bara att rida iväg.

Astrid har fått testa honom ett par gånger och det har gått hur bra som helst.  Stackars Hans delar väll inte samma uppfattning då han av en olyckshändelse ramla av honom i samband med att Mulle drogs med av ett glädjerus som Miranda hade för sig i hagen.  Hans red dessutom första gången barbacka så de berodde nog mestadels på dålig balans från Hans sida och inte att Mulle försökte få av honom ;-)