Även solen har sina fläckar

Vår valack Maxim har vi haft sedan han var 8 månader. Han har alltid varit en trygg men ganska så känslig häst. Extremt lyhörd. Året som han fyllde 3 år så drabbades han utav en personlighetsförändring. Han var rädd för saker som han aldrig tidigare varit rädd för. Har man stor vana av unghästar  vet man att det inte är särskilt ovanligt att sådana perioder kommer i unghästens liv för att sedan växa bort. Men jag har sett sådana här typer av perioder tidigare hos  andra hästar men detta som han drabbades av det var något helt annat. Svårt att förklara. Man behöver se det själv för att få förståelse för vad jag menar. 

Han är nogrannt utredd av veterinär. Inga fysiska fynd. 

 Rädd för veterinären. En vaccination blir en stor grej för honom. Ja bara en sådan enkel sak som att få lov att lyssna på hjärtat. Vi som känner honom får göra vad vi vill mer eller mindre. Men främmande människor granskas och synas noga utav honom.  Han känner sig även stressad i kombination med verkning och slänger ner bakhovarna lite när han känner för det. Han har visat på stor opålitlighet när det kommer till körningen. Han har skenat och gått bananas med vagnen och han har verkligen kört hela registret om vad man kan kalla  bristfälligt. Han har även stuckit i samband med att man visningstränat.

 Det här är en situation som vi hanterar dagligen. Utan problem.

 Rädsla för vardagliga saker som brevlådan ignoreras och avdramatiseras i samma stund. Veterinärbesök fungerar utmärkt om man håller ett stadigt tag i ena örat. Då fokuserar han på det istället och upplever det troligtvis som en konstig situation. Veterinären kan i lugn och ro t ex vaccinera. Verkningen sköter Peter på egen hand så det får helt enkelt ta den tid det tar. Vissa dagar visar han ingen nervositet alls. Dom dagarna är alltid väldigt välkomna.

 Han är helt och hållet tagen ur körningen och kommer som det ser ut nu inte sättas inför den uppgiften igen. Varför? Vi har inget intresse av att reparera honom på den punkten. Vi har andra hästar i flocken som är väl lämpade för den sortens uppgift. För vår del finns det ingen anledning att lägga ner tid på det eftersom vi bedömer att hans psyke inte på långa vägar håller måttet. Det blir extremt tydligt när man har andra hästar som är bra i huvudet att jämföra med. 

Hans uppgift på gården är att vara den fantastiska ridhäst som han faktiskt är. Han är dessutom en otroligt pedagogisk och kärleksfull mentor för föl och unghästar. Han är en fantastisk flockledare och sprider harmoni bland flockmedlemarna. Så han fyller sin uppgift gott och väl. Men något föredöme för ardennerhästen , det är han inte. Men lika värdefull är han för det och framförallt lärorik.